lenaelisabeths

SEN CORONA BÖRJADE sprida sig över världen har det hänt mycket som man inte hade kunnat föreställa sig, ens i sina värsta mardrömmar. Människor dör, jättemånga människor. Folk har fått sina liv slagna i spillror, deras ekonomi har kraschat och deras barn har inte fått gå i skolan eller i förskolan. Förra året pratades det mycket om att skolorna borde stänga, varför stänger inte skolorna? Jo, av olika anledningar, barn blir nog inte sjuka, det vet vi nu att dom blir. Barn smittar nog inte, det vet vi nu att dom gör. Barn behöver skolan, många barn behöver verkligen skolan. Politikerna sa saker som att vi måste tänka på barnen som far illa hemma, som inte kan plugga hemma, som inte har någon struktur hemma, barnen som inte får ordentligt med mat hemma. Jag var stolt, jag höll med, jag försvarade Sveriges beslut inför andra, att i Sverige tänker vi på barnen, på de allra svagaste i vårt samhälle. Skolan är viktig, den behöver hålla öppet. Det har jag fortsatt att tycka. Jag har försökt att förstå logiken i vissa beslut som fattats. Jag har inte alltid lyckats, för jag arbetar i förskolan, och där verkar det vara helt andra regler än i resten av samhället. Vi kan vara i princip hur många som helst på samma ställe, vi har alltid öppet, vi får absolut träffa människor vi inte brukar, t.ex. vikarier, vi har inga skydd och man får vara där med rinnsnuva och hosta bara man varit hemma i sju dagar. Ok, jag har börjat vänja mig. Men nu börjar jag tänka om. Allting började med det här med att åka till fjällen. Det har spårat ur totalt. Som om vissa människor har en rättighet att åka till fjällen. Jag började tänka på det här med hur andras beslut påverkar mig, utan att jag kan påverka något alls. Jag personligen vill inte åka till fjällen, av flera anledningar, men det är inte ett jättesvårt beslut att fatta. Jag behöver inte åka skidor för att överleva, exakt samma som för alla andra. Men, även om jag bara går till jobbet, och visserligen träffar långt över åtta personer, och sen går hem och stannar hemma, så kan jag inte skydda mig mot vad andra gör. För jag träffar massa människor varje dag, stora och små som gör precis som dom vill, till exempel åker till fjällen, och sen åker dom till förskolan och träffar mig. Hur kan jag skydda mig mot fjällen? Till de barn som kommer få åka skidor, grattis i medborgarlotteriet, era behov tas på allvar och självklart ska ni får göra som ni vill. Jag var lätt provocerad. Men sen kommer det som får mig att bara vilja gråta och inte vara med och leka längre. Man/någon/vem bestämmer att vissa skolor ska stänga veckan efter sportlovet. För att minska risken för smittspridning på grund av fjällenresorna. Det är samma man/någon/vem som för ett år sedan sa att skolorna absolut måste vara öppna, för barnens skull. Ursäkta mina fördomar här, men jag misstänker att det inte är just dessa barn som kommer att få åka till fjällen. Jag misstänker att de barn som verkligen behöver skolan, för att inte fara illa, för att få trygghet och struktur, för att få mat, inte är samma barn som kommer att få susa ner för en backe med sina föräldrar på tryggt avstånd bakom sig. Jag misstänker att de barn som verkligen behöver skolan, nu kommer få vara hemma i två veckor istället för i en. För att andra barn ska få åka skidor. Ni hör ju hur sjukt det är. Till de barn som kommer få åka skidor, grattis i medborgarlotteriet, era behov tas på allvar och självklart ska ni får göra som ni vill. Till er andra, till de barn som nu drabbas på ett alldeles särskilt orättvist vis, välkomna till oss i förskolan. Här är alla välkomna, oavsett vad ni gjort på sportlovet. För i förskolan kan ingen bli smittad, här är det precis som vanligt, man kommer och går, och corona består.